chsvenstedtnews 2021.07.25

The Perfectd Fascist: ÅTTA LIV PÅ DET NIONDE

CHSVENSTEDTNEWS 2021.07.25
Den perfekte fascisten: Åtta liv på det nionde
Den 11 november 1944 börjar Mussolinis klocka gå baklänges. De tyskitalienska axelmakterna har förlorat Andra slaget vid El Alamein och därmed alla illusioner om koloniala stormaktsdrömmar i Afrika.
Den 10 juni 1943 landstiger de allierade trupperna på Sicilien och avancerar utan nämnvärt motstånd mot fastlandet. Fienden står på Italiens jord.
Den 25 juli 1943 kommer så den famösa omröstningen i Högsta Fascistiska Rådet där Mussolini formellt förlorar makten, arresteras av kung Umberto och kastas i fängelse. Utrikesminister Pietro Badoglio sätts in som regeringschef. Han arresterar omedelbart resten av de uppstudsiga 27 ”hierarkerna”. Vår antihjälte ”den perfekte fascisten” Attilio Terruzzi åker med av bara farten fast han inte deltagit i omröstningen. Badoglio låter därefter en armé i spillror kapitulera och ingår vapenstillestånd med angriparen. Cirkeln verkar sluten, diktator Benito Mussolinis klocka tickar mot noll.
Men Hitler ville annat. Führerns ögonblickliga och överlägsna motdrag måste ha överrumplat alla. Den 10 september 1943 marscherar fältmarskalk Kesselrings fruktade armékår av elitsoldater ner genom Brennerpasset och besätter i en Blitzkrieg-manöver Italien ända ner till den ”Gotiska Ring” han befäster från Pisa till Rimini. De allierade kör fast. Det ska ta amerikaner och engelsmän till den 10 juni innan de befriar Rom. Men kungen har redan flytt söderut med Badoglio.
Den 13 september 1943 fritas Mussolini av Otto Skorzenys fräcka operation uppe på klipphyllan i Gran Sasso. Gestapo släpper ut Terruzzi ur fängdelset med så många luggslitna och vingbrutna hierarker man får tag i. ”De flesta ville bara hem till sina fruar”, skriver Victoria de Gracia syrligt i The Perfect Fascist. Men horden flygs till München med ett enda uppdrag: att bilda en ny provisorisk regering under tyskt kommando. Klockan tycks ticka igång igen.
Den 23 september 1943 upprättar så il Duce en tyskstyrd lydstat i Salò under namnet ”Italiens Sociala Republik RSI”. Den kommer att överleva i tvåhundra dagar utan att ha uträttat mycket annat än att släppa loss korruption och anarki.
I norr biter sig dock Hitlers Wehrmacht fast och kapitulerar först den 29 april 1945. Det tar alltså alliansen ett drygt år med oerhörda förluster att knäcka tyskarna, trots ett massivt övertag i män, eldkraft och luftherravälde; enbart vid slaget om Rimini ska britterna ha fyrat av 1.470.000 salvor mot staden. Italien utsätts för en förstörelse och utlöser ett förfall som för tankarna till Romarrikets undergång femtonhundra år tidigare. Att de nya barbarerna som bombar Norra Italien sönder och samman är engelska och amerikanska får inte stor plats i våra historieböcker.
Attilio Terruzzi livnär sig under en tid av kaos och laglöshet på häleri och svartabörshandel. Hans nät av äkta eller tvivelaktiga kontakter verkar fungera nästan ostört. Italien är ett land av överlevare. Han byter hela tiden identiteter och är ömsom fascistisk hierark, ömsom laglydig general, ömsom hög tjänsteman i staten. Till hans heder ska sägas att han faktiskt innehaft samtliga dessa befattningar.
Men läget är livsfarligt, misstänksamheten och paranoian total. Alla är beväpnade och skjuter vid varje fara. Av de vilt växande partisanstyrkorna är ena hälften, socialister, var rimligt kompromissvilliga, andra hälften, kommunister, likviderar utan misskund.
Den 29 april 1944 försöker Mussolini fly med sin Clara Petacci längs småvägarna upp mot Schweiz. Konvojen fastnar i en vägspärr av motståndskämpar som känner igen diktatorn fastän utklädd till tysk frontsoldat. Kommandot tillhör den ”laglydiga” sidan och för paret till närmaste by för dom och rannsakan. Men där härskar ett annat regemente som skjuter båda och fraktar kropparna till Piazzale Loreto i Milano.
De hängs de upp i fötterna över en Essomack ”till skam och nesa”. Det är en hämndaktion. Vid Loreto utförde nazisterna ett av sina värsta illdåd. Nu tar någon tar ett foto, någon skriver hierarkernas namn över de massakrerade. Längst ut till höger hänger en oidentifierad karl med stort ”terruzziskägg” som gör att vår huvudperson får sitt namn på det hemska historiska fotot.
Sju falska ”Terruzzis” har redan lynchats av rasande folkhopar. Detta är den åttonde. Men ute i det fria tar sig samtidigt originalet med hustru och barn långsamt fram på samma småvägar som Ledaren, mot räddningen i Schweiz. Där tycks turen sluta, också han fastnar i frihetskämparnas nät. Med sin makalösa överlevnadsförmåga lyckas Terruzzi än en gång. Han kräver att få närvaron av en präst vid sin arkebusering. Prästen anländer, håller en dundrande straffpredikan som får de slokörade kämparna att som goda katoliker köra hierarken till Folkdomstolen där fallet kan avhandlas i laga ordning. Teruzzi kommer att dömas till 30 års fängelse och förvisning till öarna för brott mot nationen.
Räddad igen, men nu inne på sitt nionde och sista liv. Bakom lås och bom?

chsvenstedtnews 2021.07.21

Den perfekte fascisten, slutspel

Italiens diktator Benito Amilcare Andrea Mussolini hade en egenhet som han måste ha varit ensam om i historiens dystra rad av envåldshärskare. Han höll på formerna. Fascisterna hade varit legitima valsegrare i Kungariket Italien. Ingen blodig statskupp alltså, ingen kungafamilj i landsflykt. Il Duce blir därmed premiärminister hos Umberto III av Savoyen som satt i orubbat bo i Rom. Lagarna gällde, förvaltningarna dunkade på. Självfallet skulle fascismens nya ordningar införas, men först steg för steg. Historiens paradox ville då att Mussolini skulle falla på sitt eget sinne för ordning och reda.

Afrika Italiana hade alltså brutit samman efter slagen vid Tobruk och El Alamein 1942. Det tyska kolonialväldet drogs med på kuppen. Så landsteg de allierade den 20 juni 1943 på Sicilien och marscherade mot fastlandet. 

Vår prudentlige bekanting Attilio Terruzzi (tidigare inlägg ska finnas på https://chsvenstedtsite.wordpress.com), som just utnämnts till Afrikaminister, fortsatte att varje morgon gå till sitt ministerium fast där inget fanns att administrera. Men fältropet var ”Vi kommer tillbaka!” Mussolini hade nu hållit sitt sista och kortaste tal som premiärminister. Han överlät mikrofonen till Terruzzi och for till Feltre för att träffa Hitler. Från estraden på la Scala höll andremannen då ett bombastiskt tal till nationen under samma tema. ”Fascismen är en imperialism och kan därför inte besegras!” Engelsmännens Radio Londra fångade upp talet och gjorde ”den perfekte fascisten” till den fria eterns egen lilla driftkucku.

Men en upprorsgryta kokar. De 27 högsta hierarkerna förbereder ett maktskifte, inom fascismen. Vid Mussolinis återkomst till Rom den 24 juli 1943 sammankallas Fascismens Högsta Råd, vilket inte hänt sedan 1936. Debatten pågår hela natten. Vid morgonens omröstning förlorar il Duce makten med rösterna 19 mot 8. 

En gängse diktator hade naturligtvis omedelbart inkallat Republikanska Gardet, arresterat de nitton och skjutit några av misstag. Mussolini däremot slog sig snällt ned vid skrivbordet och författade sin avskedsansökan. Sen stegade han iväg till Villa Savoia och överlämnade aktstycket till kungen. Umberto arresterade honom på fläcken och förpassade den store mannen till Regina Coelis hemska fängelsehålor. Inte ett skott hade lossats.

Men alla kort har långt ifrån spelats ut och de nitton uppstudsiga kommer att ligga illa till vid nästa utspel. Vapendragare Terruzzi hade haft turen (eller slugheten) att inte delta i den famösa omröstningen och slank helskinnad hem till söta frun och gulliga dottern i väntan på Ledarens nästa drag. Mer om det fruktansvärda kaos det utlöste kommer i nästa brev. Annars finns allt att läsa i Victoria de Grazias fabulösa avhandling The Perfect Fascist.

                     

”FASCISMEN, FÄDERNESLANDET, FAMILJEN!”

chsvenstedtnews 2021.07.11

CHSVENSTEDTNEWS 2021.07.11

Den perfekte fascisten i upplösning

_{Två slitna hierarker. Mussolini och Terruzzi vid tiden för ”Det Italienska Afrikas” fal; Getty imgl}

Pier Paolo Pasolini förstod att den som vill komma åt fascismens alla dunkla vrår kan inte bara titta in i fascistens skalle, man måste titta i byxorna också. PPPs skandaliserade film, Salo eller Sodoms 120, är följdaktligen en dokumentär.

Det är precis vad Victoria de Grazia gör i sin studie om Attilio Terruzzi, Mussolinis närmaste man, ”The Perfect Fascist” (Harvard University Press). Hennes blick är kyligare, syrlig, och förenas med ett metikulöst närstudium. Nu vet vi vad ledarna hade i byxfickan, och inte bara där. Bilden blir fullskalig.

Men också de stora dragen blir överskådliga. Först nu inser jag att det var i Afrika som Mussolinis imperiedröm gick förlorad. Slaget om Europa vanns vid Tobruk och El Alamein. Jag hade sett partisanernas kulhål i Predappio innan jag kom till vraken av sönderskjutna italienska pansarfordon i ökensanden, utan att ändå förstå fullt ut.

1943 är Terruzzi Minister för de italienska kolonierna. Men dagligen struttar han till sitt ministerium medan det faller i bitar. Han låter internera sitt enda barns mor som judinna i lägren på de Lipariska öarna, för att komma åt flickan och ostört kunna spela bridge om nätterna med lätta damer, ”parfymerad som en gammal roué”. Vilken scenarist skulle kunna hitta på den följande faktiska scenen ur det verkliga  förfallet? En hög potentat i fascistiska rådet återvänder från den afrikanska fronten med fältmarskalkens klocka i handen, dinglande i sin kedja: ”Generalen sade mig att han önskade stupa på sin post. Men gulduret skulle hans hustru ha.”

Jag ska kommentera slutscenerna i den perfekte fascistens osannolika opera buffa i en kommande text.  För den som vill fortsätta läsa här, bjuder jag på dottoressa de Gracias egen beskrivning av sammanbrottets tragisk-patetiska kulmen (min översättning).

År 1942 hade Mussolinis inblandning i koloniala affärer störtdykt till den grad att trotjänaren Terruzzi fick framträda som bilden av det fascistiska imperiets kollaps. Den 3 maj 1943 intog han stora scenen på la Scala vid firandet av Imperiedagen. Det blev hans sista publika framträdande. Partiet och pressen mobiliserades som vid ett första klassens event. Dagen hade firats varje år sedan  1936, då Mussolini deklarerat upprättandet av det italienska väldet i Östafrika. Fanor smattrade på alla officiella stänger. Kyrkorna höll mässor för de stupade vid fronten. Kungen delade ut medaljer till de fallnas anhöriga, till de hemförlovade och till lokala potentater vars orter blivit drabbade av de allierades bomraider. Men tillställningen var fullständigt meningslös, särskilt som fosterlandet stod under belägring. Med kapitulationen av Tunis och Bizerte, den tysk-italienska axeln sista utposter i Nordafrika, skulle Messinasundet öppnas för en allierad framryckning mot det europeiska fastlandet.

Faktum var att i samma ögonblick som Terruzzis festtal från la Scala skulle sändas ut över nationen av Radio Roma, dånade 140 amerikanska Flygande fästningar, eskorterade av 150 jaktplan, in över Palermos Piazza Balbo där tusentals människor samlats för att lyssna till högtalarna. Bombarna släppte sin mördande last, talet dränktes i detonationer och människoskrik. Den sista skärvan av fascismens Italienska Afrika hade blivit startplatta för invasionen av det italienska moderlandet.

chsvenstedtnews20210601 korrespondenser

Correspondances

La Nature est un temple où de vivants piliers
Laissent parfois sortir de confuses paroles;
L’homme y passe à travers des forêts de symboles
Qui l’observent avec des regards familiers.

Comme de longs échos qui de loin se confondent
Dans une ténébreuse et profonde unité,
Vaste comme la nuit et comme la clarté,
Les parfums, les couleurs et les sons se répondent.

II est des parfums frais comme des chairs d’enfants,
Doux comme les hautbois, verts comme les prairies,
— Et d’autres, corrompus, riches et triomphants,

Ayant l’expansion des choses infinies,
Comme l’ambre, le musc, le benjoin et l’encens,
Qui chantent les transports de l’esprit et des sens.

*

När taket känns för lågt, väggarna kommer för nära och vingarna inte bär, då kan man alltid återvända till Baudelaire och modernismens första uppbrott, en stark örtmedicin spetsad med malört och opium. I skåpet har jag en gammal flaska absint som vi köpte en förälskad natt på Quai des brumes och som dricks medan det brinnande sockret sipprar ner i glaset. Och just den här dagen, den 1 juli 2021, kan jag sen gå till printern och trycka ut det gränslösa Frihetsbrevet, mitt covidpass.  Till Paris!                                                          

Charles Baudelaire, svensk tolkning Ingvar Björkeson, bild Christer Jonson

Bild författaren