chsvenstedtnews 2023.05.28

MAY 28, 2023 / CHS

Frid Broder

Jag vill att alla de stora djuren samtidigt kommer ut ur skogen och börjar gå rakt mot mig. Först över den ljusa ängen med komockorna, sen ut genom grinden som bonden lämnat öppen. Strövar, i en rak linje sida vid sida, genom vetefältet med säden vispande mot flankerna.

Jag sitter på verandan med min tekopp och min snugga, alldeles stilla. Röken ur tobakshärden stiger i ett ljudlöst signalsystem genom sommarnatten. Detta var väntat, sedan länge. Jag är beredd, varken förvånad eller oroad. I luften ligger bara förväntan, och undran.

Några hundra meter framför vårt ställe löper en hagtornshäck välansad som med rakkniv.

Där stannar de, djuren. Deras domän upphör. De vänslas inte, knuffas och grymtar, utan står blick stilla som bara djur kan göra, i en total avslappning. All koncentration ligger på mig.

Jag gör inga tecken, minsta rörelse skulle upplösa bilden. Men jag försöker göra mig statiskt tydlig, de ska lugnt och stilla få se hur en fredlig människa ter sig. En rökande människa med tekopp. Jag känner mycket klart hur de, var och en efter sina egenheter, gör sig en tydlig bild av mig, och att det sker i fullt samförstånd oss emellan.

Hur länge vi vilar i orörligheten är omöjligt att veta. Hur länge bilden är fryst, som man säger, öm än i en djurisk värme. En minut, nej det är omöjligt. Så länge stillnar djuret bara innan språnget. Men jag är inget byte, ömsesidig fred har slutits. Stillestånd. Endast slingan från fredspipan vindlar sig sakta över grusgången, ner mot flocken.

Så rör älgen sin stora krona sidledes som en häst innan den kastar. Men stilla stilla, ett mäktigt skrov som vänder runt sin axel och driver bort genom den böljande säden, mot storskogen.

Vildgalten trippar efter med steg som är alldeles för nätta för en så stor och tung bäse. Kronhjorten vänder och drar med sig rågeten. Det finns inte vackrare rörelse i naturen än hjortdjurets steg genom högt gräs. De övriga, låga, försvinner nästan genast i ett stråk som får de tunga veteaxen buga sig efter räven, lokatten och skogsmården. Det första ljud vi hört är vildgaltens fnysning.

Jag vet mycket väl vad de ville. Sommarnattens ljus svepte in oss i en fint spunnen väv av samförstånd. Överensstämmelser, korrepondenser. Broder, sa de, vi tänker på dig också. Nästa gång du går över hagen och in i storskogen ska du veta att vi ser dig. Däruppe mellan flyttblocken ligger svinet, i det daggiga gräset hukar räven. Älgen sveps ljudlöst insig i de mäktiga granarnas mantlar. Hjorten glider i en ljus strimma över stängslet. Men de ser dig. Vi ser dig. 

Frid broder.

chsvenstedtnews 2023.05.28

Frid Broder

Jag vill att alla de stora djuren samtidigt kommer ut ur skogen och börjar gå rakt mot mig. Först över den ljusa ängen med komockorna, sen ut genom grinden som bonden lämnat öppen. Strövar, i en rak linje sida vid sida, genom vetefältet med säden vispande mot flankerna.

Jag sitter på verandan med min tekopp och min snugga, alldeles stilla. Röken ur tobakshärden stiger i ett ljudlöst signalsystem genom sommarnatten. Detta var väntat, sedan länge. Jag är beredd, varken förvånad eller oroad. I luften ligger bara förväntan, och undran.

Några hundra meter framför vårt ställe löper en hagtornshäck välansad som med rakkniv.

Där stannar de, djuren. Deras domän upphör. De vänslas inte, knuffas och grymtar, utan står blick stilla som bara djur kan göra, i en total avslappning. All koncentration ligger på mig.

Jag gör inga tecken, minsta rörelse skulle upplösa bilden. Men jag försöker göra mig statiskt tydlig, de ska lugnt och stilla få se hur en fredlig människa ter sig. En rökande människa med tekopp. Jag känner mycket klart hur de, var och en efter sina egenheter, gör sig en tydlig bild av mig, och att det sker i fullt samförstånd oss emellan.

Hur länge vi vilar i orörligheten är omöjligt att veta. Hur länge bilden är fryst, som man säger, öm än i en djurisk värme. En minut, nej det är omöjligt. Så länge stillnar djuret bara innan språnget. Men jag är inget byte, ömsesidig fred har slutits. Stillestånd. Endast slingan från fredspipan vindlar sig sakta över grusgången, ner mot flocken.

Så rör älgen sin stora krona sidledes som en häst innan den kastar. Men stilla stilla, ett mäktigt skrov som vänder runt sin axel och driver bort genom den böljande säden, mot storskogen.

Vildgalten trippar efter med steg som är alldeles för nätta för en så stor och tung bäse. Kronhjorten vänder och drar med sig rågeten. Det finns inte vackrare rörelse i naturen än hjortdjurets steg genom högt gräs. De övriga, låga, försvinner nästan genast i ett stråk som får de tunga veteaxen buga sig efter räven, lokatten och skogsmården. Det första ljud vi hört är vildgaltens fnysning.

Jag vet mycket väl vad de ville. Sommarnattens ljus svepte in oss i en fint spunnen väv av samförstånd. Överensstämmelser, korrepondenser. Broder, sa de, vi tänker på dig också. Nästa gång du går över hagen och in i storskogen ska du veta att vi ser dig. Däruppe mellan flyttblocken ligger svinet, i det daggiga gräset hukar räven. Älgen sveps ljudlöst insig i de mäktiga granarnas mantlar. Hjorten glider i en ljus strimma över stängslet. Men de ser dig. Vi ser dig. 

Frid broder.

Odysseus saved from the sea

CHSVENSTEDTNEWS 23.05.01

Förhandsläsning, boken kommer 2024

ODYSSEUS SAVED FROM THE SEA

And then he drifted about – two nights, two days – driven

By the surging waves, and his heart looked destruction straight in the face.

But when Dawn with her lovely braids brought the third day into the w0rld

The wind died down and a calm, clear and still, descended

And look! – he caught a glimpse of land, right over there,

As he peered ahead intently from the crest of a towering wave.

Just as father’s children would welcome some sign of life

When he’s lying deep in sickness suffering harsh pain,

Slowly wasting away, attacked by some fiendish Power –

And then – O welcome sight! – the gods set him free from his illness:

Just so was the sight of land and woods welcome to Odysseus.

He struck out, swimming hard, eager to set foot on shore.

But once he had gotten so far as the sound of a shout will reach

He heard the thundering thud of the reef as the sea crashed against it

Since the massive swells were dashing against the shoreline, roaring

Fearfully, everything frothed with foam churned up from the sea –

For here were no inlets to harbor ships, no place of refuge,

No, there were jutting headlands and sea-spumed reefs and cliffs.

Odysseu’s knees went slack then and the heart within him quailed.

In deep distress, he spoke to his own great-hearted spirit:

“Ah me! Against all hope, Zeus gave me a chance to see

Land again, and so I managed to cut my way through the deep –

But I cannot see any way to get out of this gray salt water…”

Homer, The Odyssey, 5.388 –

Häpnadsväckande! Det är som om jag last dikten för första gången, daggfrisk och saltstänkt. Den engelska språkdräkten är helt enkelt som nyfödd. Och varsamt samtida. Upptäckten gjorde jag i The New York Review of Books, Volume LXX, Number 7, 2023. Där kan ni också hitta resten av den excerpt som min excerpt i sin tur är hämtad ifrån, ungefär en tredjedel av den publicerade texten.

Nyöversättningen är gjord av tidningens ”Editor-at-large”, den grundlärde Daniel Mendelsohn, Professor of Humanities at Bard College, New York. Tidningen meddelar att Mendelsohns nyöversättning kommer i bokform nästa år, 2024.

I all enkelhet tänker jag att det är den här sortens barriärer vi ska kasta upp mot krigens råhet och barbari.

Idag är det 1 maj. Vi går ut och vandrar under någon bra fana!